Vet ni vad jag har tänkt på? Att det är helt sjukt hur hela ens värld kan rasa samma på bara en sekund och sen i nästa är allting bra igen. Det händer mig jämt och ständigt känns det som, och jag tycker faktiskt det är lite jobbigt. Fast nu är det ju inte så att hela min värld rasar jämt och ständigt, men delar av den. Mitt liv känns som ett pussel, alltid nån jävla bit som fattas. Men that's life, right?

"Det är du värd" - åh taaaack.